Den sjuttonåriga Alina lämnar sitt hem i Soini tillsammans med sin sex år yngre syster Milja. De styr stegen norrut mot okänt mål.
Efter en vandring på 85 km kommer de till Kaustby. Några månader därefter flyttar Alina enligt kyrkboken till Terjärv. Hon är då piga på Österbacka i Kortjärvi by. Denna flicka blev mor till nio barn. Hon var min farmor.
Själv minns jag inte min farmor, eftersom hon dog 1941, men hennes barn har berättat att hon varit ytterst fåordig i fråga om sin barndom och ungdomstid. Hon övergav sitt finska modersmål, och barnen lärde sig ingen finska. Varför vände hon ryggen till sin barndom?
Nu börjar ett visst ljus kastas över detta livsöde, som inrymmer mycken tragik. Tisdagen den 22 juli åkte 28 personer till Soini, de flesta barnbarn till Alina. Besöket hade noga förberetts av kyrkoherdens vikarie Hannu Lehtonen, som bor på orten. Han hade kontaktat några infödda Soinibor som bidrog med information och svarade på frågor.
Efter hand har det kommit fram att Alina och Milja var födda utom äktenskapet, år 1878 resp. 1884. Det var ytterst fattiga förhållanden och det var säkert inte lätt på den tiden att kallas horunge. När Alina var tre år gammal brann hennes hem upp med två andra gårdar. Vasabladet från 27 juli 1881 vittnar om en stor tragedi.
År 1892 gifte sig deras mor Maria (Maija) men redan året efteråt dog hon i barnsäng. Hennes man gifte om sig och situationen för barnen blev hopplös. På den tiden var det svårt att bli mor utom äktenskapet, en sådan kvinna straffades offentligt och utsattes för mycket spott och spe, medan fadern förblev okänd i de flesta fall och kom undan utan svårighet.
Att flickorna tvingades lämna sin hemby för att söka sitt uppehälle på okänd ort, kanske bokstavligen med käpp och knyte över axeln, visar hur svår situationen måste ha varit.
När Alina sedan kom till sin nya pigtjänst hos Alfredas, granngården till mitt föräldrahem, blev hon uppmärksammad av min farfar Matts, då en giftasvuxen yngling. Bilder visar att Alina var en vacker flicka, och en olycklig kärlek var snart ett faktum. För hur skulle en finsk piga utan anor duga att bli gift i ett bondhem? Uteslutet.
Alina fann på råd. Hon skulle skaffa sig tillräcklig status. Efter ett års vistelse på Österbacka noteras i kyrkboken ”bet. till Amerika”. Hon reste i november 1896 och kom till New York. Där fick hon tjänst på ett pensionat på adressen 56 W 114th Street, i centrum av Manhattan, nära Central Park. Pensionatet drevs av tysk, Carl Wolff.
Fyra år senare kom systern Milja över till Amerika, då 16 år gammal. Hon hade sin syster som ekonomisk garant och skulle bo hos henne. Det är tack vare henne som Alina kunnat spåras. Hon använde nämligen namnet Anderson efter sin morfar och inte Katajamäki.
Uppgifterna om Amerikavistelsen har vi fått av Ulf-Peter Granö, som i sin tur har fått hjälp av June Pelo, känd av många släktforskare i nejden. Men här slutar informationen för tillfället. Det enda vi vet om fortsättningen är att Alina återvände, medan Miljas (eller Emilia som hon kallade sig där) öde helt är höljt i dunkel.
Och Alina lyckades. Hon lät avporträttera sig hos en välrenommerad fotoatelje i New York och kunde sända hem ett fint foto av en skön ”Amerikalady”. Nu försvann betänkligheterna. Alina och Matts gifte sig i juli 1903.
De fick nio barn. Den förstfödda dottern avled i en sjukdomsattack vid 20 års ålder, men alla övriga bildade familj och fick barn. Den äldsta sonen stupade i kriget. En av döttrarna lever ännu som 99-åring i Terjärv. Ett tjugotal barnbarn står bakom initiativet till att spåra Alinas rötter i Soini.
Forskningen fortsätter. Ännu har vi ingen klarhet i vem Alinas far var, även om gissningar finns. Under resan klarnade det också att Alina hade en tredje syster, förutom en fjärde som dog i späd ålder. Denna Alvina hade i början av 1900-talet ättlingar i Vasa, och tills vidare är det oklart om det finns nu levande ättlingar. Kanske någon av läsarna kan tipsa?
Ola Österbacka
P.S. Ett par år efter att detta publicerades fick vi verkligen kontakt med Alvinas barnbarn, av vilka ett par bor i Vasa.