I den debatt som jag presenterade i ett tidigare inlägg bemötte jag Gustav Skuthälla, som ansåg att ”den tid då ungdomen kom för att uppleva en folkhögskolvinter är förbi”. Jag inbjöd honom att komma till oss för att se, hur ungdomarna trivs, hur de under samkvämen på lördagskvällen frimodigt framförde sitt program och sjunger sina […]
I mitt förra inlägg berättade jag om det nytänkande som sattes igång i folkhögskolorna från 1970. Ordet konsolidering var på allas läppar, men det kunde betyda olika saker. För myndigheter och pessimister gällde det sammanslagning. För de flesta av oss rektorer och för optimisterna handlade det om att utveckla specialområden och börja samarbeta. Under den
”Gå samman eller dö, alla sju!” Så kunde det heta i debatten om folkhögskolornas framtid vid den tiden när jag tillträdde som tf rektor för Evangeliska folkhögskolan i Österbotten. Jag hann inte vara många veckor på min nya post innan jag kastades in i debattens hetluft. Eftersom jag var landets yngsta rektor när jag tillträdde
Det är den 6 september 1970, klockan är kvart i sex. Jag är tidigt uppe med vår lilla dotter, exakt två månader gammal, och himlen över Stadsfjärden mot väster är vackert rödfärgad av morgonrodnaden från öster. Inom kort visar sig en praktfull regnbåge. Det dagas för min första inskription som rektor för Evangeliska folkhögskolan i Österbotten. Redan
