När jag mediterar över den fantastiska tillgången vi har i att bo i ett fritt, självständigt land, rinner mina tankar tillbaka till några år då vi verkligen satsade på att fira Finlands självständighet. Första gången det skedde var 1977, då vi firade 60-årsminnet av vår självständighet. Några år in på 1980-talet utvecklades firandet till en höjdpunkt på skolåret.
Vi brukade börja med flagghissning på morgonen då vi stämde upp Vårt land. Sedan hade vi ibland lektioner med anknytning till vårt lands historia. Ett vanligt inslag var filmen som gjordes till 50-årsfirningen 1967. Det skulle göra gott för många ungdomar i dag att se den filmen – även om den tillkom mitt under ”finlandiseringen” och därmed inte kunde presentera alla fakta helt objektivt. Ibland samlades vi också till lekar.
På kvällen hade vi fest för allmänheten, vanligen efter att garantiföreningen hade haft sitt årsmöte. 1984 vågade vi oss på att sända festen direkt i Vasa lokal-tv. Då medverkade historielektorn Nils-Erik Nykvist, som under flera år gladde oss med sina högstämda tal. Av dem minns jag särskilt hans tal över psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg” som betydde mycket för vårt folk under krigsåren.
Att vi kom att ordna en tevesändning får vi tacka skolans forne elev Jan-Erik Widjeskog för. Han var då ledare för När-TV i Närpes, och hade gjort en PR-film åt oss för visning i skolor. Tack vare att vi hade blivit inkopplade till Vasa Telefons kabel-TV kunde vi få rätt att sända tillbaka över samma nät. Jag skulle själv introducera festen inför programmet. Nervositeten gjorde att jag, trots förmaningar att se glad ut, blev allt allvarligare efter hand som jag pratade inför kameran (producentens bedömning).
Vid festerna medverkade skolans körer och vi sjöng också de fosterländska psalmerna, inte minst Runebergs ”Bevara, Gud, vårt fosterland”.
Vi gjorde också en diaserie, illustrerad av Sibelius Finlandia, som blev ett stående inslag år efter år.
Dessa firningsminnen återskapar en stor tacksamhet till den generation som gjort det möjligt att vi har det så bra som vi har det i dag. Och inte minst tacksamhet mot Gud som gett oss en sådan nåd.
Bevara, Gud vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.
Här ser vi det som mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
ej fjärran finns en bygd, ej när,
som är för oss vad denna är.
Här våra fäder en gång bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.
Här kommer våra barn också
att snart på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren som vi bett.
Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård
som sommardagg på rosengård.
Välsigna varje trogen själ
som önskar det av hjärtat väl.
Men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.
Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur dess knopp,
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.
Finlandssvenska psalmboken nr 546
Johan Ludvig Runeberg