”En barbarisk handling som i denna stund har dödat 127 människor och skadat ett flertal.”
”Frankrike är starkt och även om vi är skadade så reser vi oss alltid.”
Så här uttalar sig Frankrikes president François Hollande om det fruktansvärda terrordådet natten till lördag i Paris. Det är lätt att hålla med om det första uttalandet. Det handlar om barbari, ett fruktansvärt barbari.
Men vad gäller det andra uttalandet är det inte så enkelt. Kommer myndigheterna verkligen att få ordning på det franska samhället? Kommer EU att behärska den nu okontrollerade invandringen, där det är ytterst svårt att skilja infiltrerade terrorister från verkliga flyktingar?
I våra bibelstudier i Biblion har vi i höst ägnat oss åt Uppenbarelseboken. På två ställen, den sjätte basunen i kapitel 9 och den sjätte vredesskålen i kapitel 16, omtalas arméer som väller in från öster, närmare bestämt från området kring den stora floden Eufrat. Dessa arméer beskrivs på ett fruktansvärt sätt, inte alls ”snällare” än dagens IS.
När vi ser detta, ska vi också begrunda vilken tröst Uppenbarelseboken ger: att Lammet har segrat, och ska bevara dem intill änden som bekänner sig till honom. Det sker genom att de förs igenom det stora lidandet, inte runt det, och även om de många gånger suckande frågar hur länge Gud ska ha tålamod med allt detta, så kommer han att sätta punkt en dag. Då ska alla inse att han är sann och rättfärdig.
En annan sak som vi också måste erkänna är att människan i alla tider uppvisat den ondska som hon har av naturen. Jag håller på att avsluta läsningen av en fruktansvärd bok. Den beskriver en sådan bestialitet och ett sådant barbari att de gott kan jämföras med de terrordåd som nu skett. Boken är skriven av Anna Bikont, och boken heter Vi från Jedwabne.
Bikont är judinna och har ägnat fyra år åt att forska i det som hände i den polska byn Jedwabne i juli 1941. Hon ville sprida sanningen, att 600 judar våldtogs och mördades av människorna i sin egen by. Polacker, inte nazister. Boken berättar om så grymma saker att de gott står sig mot det som berättas om de våldsdåd som IS utför. Kulmen inträffade den 10 juli 1941, när judarna föstes in i en lada som dränktes i fotogen och tändes på. Ingen kunde komma ut. Det berättas också att barn kastades in i den brinnande ladan genom ett hål i taket. Och om barn som mördade barn. Så sjuk var antisemitismen. Hur kunde det ske? Det låter så otroligt.
Den som vill läsa om detta kan googla fram ett antal recensioner, bl.a. Elisabeth Åsbrinks recension i Dagens nyheter.
Har vi sådana extremister i Finland? Vi ska inte vara naiva. Vi ska inte tänka att sådant inte kan finnas bland oss. Vi ska inte tro att inte extremister kan infiltrera de flyktingströmmar som väller in i Europa, också till Finland.
Hur ska vi klara av detta? Hur kan vi se framåt? Vad ger vi för hopp till våra barn?
Vi kan hämta lärdom av Gamla testamentets profeter. De varnade i starka ordalag för det straff som skulle drabba det avfälliga gudsfolket. ”O land, land, land, hör Herrens ord!” ljöd det i olika varianter. Lita inte på Egypten! Förtrösta inte på egen kraft! Lita på Herren, och vänd er till honom. Därför sätter jag frågetecken för påståendet att Frankrike är starkt och ska klara av detta.
I Nordriket gjorde man det inte. Man drabbades av härarna från Eufrat, då assyrierna år 722 f.Kr. vällde in och intog landet, och förde bort folket till andra länder. I Juda rike fick man anstånd, tack vare att man ropade till Herren, och en ny attack år 701 f.Kr. avvärjdes genom ett direkt under från Gud. Men hundra år senare fylldes också deras syndamått och nu var det babylonierna som utförde Guds straffdom.
Men mitt i detta ljöd ändå ett tröstens ord: Ni ska få komma tillbaka. Ordet om Frälsaren och hans fridsrike överlevde trots det hårda straffet. Gud höll sitt ord. Och slutligen sände han Frälsaren som led straffet för deras, och också för våra synder.
Det är i Honom som vi har en framtid. Det är Lammet, Lejonet av Juda, som har segrat. Det finns ingen framtid på denna jord, det är många av dagens profeter klara över. Men den framtid som Han lovar är ljus, och den är viss.
”Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” (Luk 21:28)
Vi kunde ännu lägga till en sak. Är våra nordiska länder alls bättre? Samma dag som terrorhändelserna i Paris ägde rum kunde man läsa i den svenska kristna tidningen Världen idag att socialstyrelsen ger som råd vid sena aborter (fram till vecka 22), att fostret ska dödas genom att man sprutar in koksaltlösning i fostrets hjärta. I Finland mördas tiotusen oskyldiga barn varje år. Planerat och medvetet. Det finns orsak att ropa till Herren om förbarmande.