När vi på återresan från Norge besökte Hållands folkhögskola i maj 1976 såddes ett frö som några år sedan grodde till en resa med just Hållands folkhögskola och Årefjällen som mål. Det var i början av april 1984. Resan avslutades med en tripp till Trondheim och besök i Rødde folkehøgskole. För en som aldrig tidigare skidat i fjällen, […]
Tidigare skrev jag om Leningradresorna som var en tradition i många år. Det finns två andra resmål som jag vill beskriva speciellt, för de gav så starka minnen. Det första är Norgeresorna. Den första av dem ägde rum i maj 1974. Jag minns inte hur vi kom att välja det resmålet, men det var åtskilliga diskussioner
Från 1960-talet hade Evangeliska folkhögskolan för vana att varje år göra en resa med skolfamiljen – eleverna och några från lärarkåren och personalen – till Leningrad, den stora metropolen alldeles vid vår östra gräns (nuvarande Sankt Petersburg). Så gjorde vi också efter att mitt första skolår avslutats 1971. Det var en stor upplevelse. Så nära, men ändå
Nedanstående text var införd i Vasabladet 8.9.1981. Evangeliska folkhögskolan och konservatorieplanerna Vågar man kanske uttrycka förhoppningen att en eventuell etablering av ett svenskspråkigt konservatorium i Vasa skulle förutsatta en satsning på ordentliga musikundervisningsutrymmen där också Evangeliska folkhögskolan kunde få hyra in sig? undrar skolans rektor Ola Österbacka. Rektor Österbacka har talat vid skolans inskriptionsfest i
Detta är ett tredje inlägg i syfte att systematisera den socialpedagogiska verksamheten, kompletterat med några bilder. En del av detta har redan tidigare skymtat fram i andra inlägg. Här lyfter jag fram ytterligare några aktiviteter utanför den ordinarie undervisningen. Motionsaktiviteter En vanlig aktivitet som traditionellt genomfördes alla år var en skiddag, ofta på fastlagstisdagen, då vi skidade över isen till
Jag försöker i det här inlägget göra en mera systematisk beskrivning av den andliga verksamheten än varit fallet i tidigare inlägg. Att det finns en del upprepningar ber jag om överseende med. Evangeliska folkhögskolan är nära förbunden med den evangeliska rörelsen, som på svenskt håll är organiserad i Svenska lutherska evangeliföreningen i Finland. Skolan ägs
En forskare har bett mig göra en översikt över den socialpedagogiska utvecklingen som ägde rum under min tid som rektor, med särskild fokusering på internatslivet. Jag har bitvis redan lagt in aspekter på detta i flera blogginlägg, men jag ska här försöka göra en mera systematisk genomgång. Det första inlägget i serien gäller internatslivet, och
År 1989 var jag tjänstledig från april till årets slut. Under den tiden etablerades ett nära samarbete med de gamla svenskbygderna i Estland. Där hade ”den sjungande revolutionen” väckt en våg av frihetslängtan och gränserna höll på att öppnas. Initiativtagaren var lärare Kristina Nybäck-Käld, som brevledes tog kontakt med rektor Laine Belovas vid Nuckö skola.
På grund av min ”skrivklåda” hade jag under 1970-talet kommit att framstå som en representant för den evangeliska rörelsen i offentligheten. Av ÅU-redaktören Meta Torvalds fick jag rentav epitetet ”chefsideolog” vid något tillfälle – en utmärkelse som knappast vann gillande i SLEF:s ledning och inte heller hade något slags täckning. Att Meta Torvalds visade intresse
Redan i början av 1970-talet hade vi skaffat utrustning för mörkrumsarbete. Ruben Fransholm, som samtidigt med mig började sin tjänst som en driftig kanslist-vaktmästare, var en hängiven fotograf med erfarenhet från mörkrumsarbete. Också Åke Lillas var fotointresserad, även om han mest satsade på diabilder. Det var han somfick mitt intresse för fotografering att blomma ut,
