Avprogrammera julens avgud!

Dessa tankar är daterade 2.12.1990. Jag är inte säker på om texten alls publicerades i Vasabladet, vilket var avsikten. Det har ännu sin aktualitet, varför jag nu publicerar det för begrundan.

– – –

Varje år är det likadant. Man suckar över att julöppningen börjar allt tidigare, redan i mitten på november. Reklamerbjudandena sköljer över oss i allt rikligare mängd och väcker behov som vi annars aldrig skulle ha haft. Julen körs in så intensivt i november och december att man inte orkar med någon jul när julaftonen är förbi.

Och då gör sig det dåliga samvetet påmint. Man har gjort slut på sina pengar – på en massa onödigt. Man har åter vräkt i sig mat, och försöker undvika att tänka på dem som verkligen lider nöd.

Måste det vara så? Skall vi kristna låta oss ledas med i malströmmen?

Vad betyder det just i den här frågan att vara världens salt och ljus?

Det är möjligt, att om en kristen familj plötsligt ändrar sina vanor och börjar bete sig helt annorlunda än andra, så kan det också spåra ur. Man kan börja känna sig som A-klassens kristna, som nutida fariseer. Man börjar ställa lagiska krav på andra.

Men vore det inte skäl att kristna familjer skulle börja samtala om avarterna i samband med julfirandet, och hjälpa varandra att komma i gång med ett nytt beteende? Utan stöd går det inte. Det är tillräckligt jobbigt ändå.

För att komma i gång vill jag lägga fram ett förslag i sex punkter till en ”avprogrammering” av julens avgudadyrkan. Alla punkter passar kanske inte alla, och varje familj behöver fundera vad som går att använda för just dem.

1.  Samtala om julens innebörd. Ha ett dagligt bibelstudium, gärna med hjälp aven bra andaktsbok, med utgångspunkt i den gamla adventberedelsen. Be Gud om hjälp att finna rätt väg i olika praktiska ting.

2.   Berätta för barnen om varför dagens julhandel har blivit sådan den är. Avslöja jultomten för barnen. Gå in för en begränsad julklappslista, utgående från verkliga behov, och med en lagom nedvarvning från tidigare praxis. Skrota önskemål om ”onödiga” prylar.

3.   Lämna bort ”obligatoriska” julkort. Skriv i stället ett brev till sådana släktingar och vänner, som skulle sakna julkortet och som är glada åt er omtanke. Ta med ett vittnesbörd om julens verkliga gåva i brevet. Gör ett personligt besök hos dem som är inom räckhåll strax före jul, gärna med en jultidning eller en blomma som förning.

4.   Försök få släkten att förstå varför barnen inte behöver översvämmas med julklappar. Gör en överenskommelse, att inköp av julklappar åt släkt och vänner byts ut mot en kännbar gåva till nödlidande i världen.

5.  Satsa mera på gemenskap i julförberedelserna än på krav på perfektionism i städning och julpynt. Håll en måttlig nivå på julbordet. Bjud gärna någon ensam och hjälpbehövande på julmat. Och låt julgudstjänsterna, julevangeliet och julsångerna vara centrum!

6.  Låt barnen vara med och ge kollekt vid gudstjänsten, gärna den största sedeln. Avdela en del av familjens julbudget för hjälp åt nödlidande utan att för den skull göra det till någon ärofull gärning.