År 1989 var jag tjänstledig från april till årets slut. Under den tiden etablerades ett nära samarbete med de gamla svenskbygderna i Estland. Där hade ”den sjungande revolutionen” väckt en våg av frihetslängtan och gränserna höll på att öppnas. Initiativtagaren var lärare Kristina Nybäck-Käld, som brevledes tog kontakt med rektor Laine Belovas vid Nuckö skola. […]
På grund av min ”skrivklåda” hade jag under 1970-talet kommit att framstå som en representant för den evangeliska rörelsen i offentligheten. Av ÅU-redaktören Meta Torvalds fick jag rentav epitetet ”chefsideolog” vid något tillfälle – en utmärkelse som knappast vann gillande i SLEF:s ledning och inte heller hade något slags täckning. Att Meta Torvalds visade intresse
Redan i början av 1970-talet hade vi skaffat utrustning för mörkrumsarbete. Ruben Fransholm, som samtidigt med mig började sin tjänst som en driftig kanslist-vaktmästare, var en hängiven fotograf med erfarenhet från mörkrumsarbete. Också Åke Lillas var fotointresserad, även om han mest satsade på diabilder. Det var han somfick mitt intresse för fotografering att blomma ut,
Jag berättade i mitt förra inlägg om behovet att rusta upp internaten. Direktionen gav i uppdrag åt en grupp att göra en helhetsplan utgående från en ”nollställning” av alla utrymmen. Vi utelämnade inte ens tanken på att flytta skolan till en helt ny plats. Gud koordinerade flera frågor för oss. Vi fick ta del av
Våra byggnader var till en del moderna och funktionella, medan andra var i dåligt skick. De äldsta byggnaderna härstammade från sekelskiftet och fanns på den ursprungliga tomtdelen vid Korsholmsesplanaden. De hade förvärvats vid flyttningen från Keppo gård i Jeppo år 1942. De moderna byggnaderna hade byggts åren 1962–64 på den tomt som inköptes av Vasa
Fredagen den 14 mars 1975 publicerade Vasabladet en debattartikel, rubricerad Folkhögskolan nästa politiska stridsäpple? Som jag tidigare nämnt hade det föregående år dykt upp ett allvarligt hot särskilt mot de små finlandssvenska folkhögskolorna. Sinnet rann på oss folkhögskolrektorer när vi träffades på rektorsmöten och det blev ibland ganska heta samtal när vi besökte skolstyrelsen. Det
(Fortsättning från del 1) För ledningen av bibelskolan behövde vi en ny lärare med teologisk utbildning. Denne skulle också sköta planeringsuppgifter och administration. För att markera bibelskolans unika status införde vi tjänstebenämningen studierektor. Det blev dock svårt att hitta någon studierektor, och tjänsten tillträddes först från 1982 genom Boris Sandberg. Han följdes följande år av
I ett samtal med direktionens dåvarande ordförande Gustav Norrback kom vi någon gång i slutet av 1979 in på hur vi kunde utveckla bibelundervisningen. Den tidigare traditionen med bibelseminarier under ett antal veckoslut hade upphört. Ungdomsverksamheten var livlig, men någon grundligare bibelundervisning i samband med ungdomskörens intensiva övningsweekender var det inte möjligt att lägga in.
När jag mediterar över den fantastiska tillgången vi har i att bo i ett fritt, självständigt land, rinner mina tankar tillbaka till några år då vi verkligen satsade på att fira Finlands självständighet. Första gången det skedde var 1977, då vi firade 60-årsminnet av vår självständighet. Några år in på 1980-talet utvecklades firandet till en
Mina pedagogiska studier var lika med noll när jag tillträdde min rektorsbefattning. Visserligen hade jag själv gått i skola ett antal år och lyssnat på en del föreläsningar, och man brukar ibland anse att det ger en viss behörighet att själva fungera som lärare. En sådan åsikt ger lärarfacket inte mycket för. Och det ger
