Minnen från Efö-tiden, i huvudsak 1970-1997
Min tjänst som rektor för Evangeliska folkhögskolan var på ett intimt sätt förknippad med andligt arbete, och därmed också med kampen för tron. Evangeliföreningen blev en del av min identitet via modersmjölken. Min morfar Anders Reinhold Nygård, som jag inte fick träffa eftersom han dog ett par år innan jag blev född, var under många […]
Från början av 1970-talet blev det möjligt att hålla femdagars kurser med statsbidrag. Den allra första kursen var en bibelkurs, som hölls den 14–18 december 1970. En lång tradition inleddes i juni 1971, då den första sång- och musikkursen hölls. Den blev mycket viktig för den evangeliska verksamheten, för den blev den nystartade ungdomskörens ”plantskola”.
Mitt barndomshem ligger i byn Kortjärvi, endast fyra kilometer från Kaustby, en helfinsk kommun. Terjärv, som på den tiden var en självständig kommun, sträcker sig som en kil djupt in i finsk omgivning. På andra sidan finns Evijärvi. Min farmor kom som finsktalande tonåring vandrande från Soini. Ändå har jag aldrig lärt mig ordentlig finska.
När musiklinjen utvecklades fick vi elever som dels började ifrågasätta de i deras ögon primitiva strängbandssångerna, dels började ställa krav på mera modern repertoar. En gång på 1980-talet ställdes jag inför en rejäl utmaning. I lärarkåren hade vi diskuterat sångvalet och jag föreslog några av de gamla sångerna som Göran Stenlund hade arrangerat för strängband
Det betyder föga här i världen om man mycket eller litet har, blott man har sin Jesus med på färden och har Gud i himlen till sin far. Den stora kören sjunger fram sitt fantastiska budskap. I kören står pojkar som ett halvt år tidigare vägrat öppna munnen för att sjunga. Nu är det sista
Den här gången tittar vi på några fotografier från början av 1970-talet. (Uppdaterat) Först i ordningen är ”skolfamiljen”, så som vi brukade ställa upp framför skolas märke i festsalen. Bilden är tagen tidig höst 1971. Den hösten ryckte jag in i det militära, ett kvarter från skolan, där Vaasan Rannikkopatteristo höll till på den tiden. Skolans husmor Ebba
Från början av år 1970 hade en ny folkhögskollag trätt i kraft. Den föreskrev att varje folkhögskola skulle ha ett folkhögskolråd och ett elevråd. Folkhögskolrådet skulle vara ett gemensamt organ för olika persongrupper, medan elevrådet skulle ha hand om elevernas intressebevakning på ett demokratiskt sätt. Under år 1973–74 fick vi besök av ett par ungdomar
I den debatt som jag presenterade i ett tidigare inlägg bemötte jag Gustav Skuthälla, som ansåg att ”den tid då ungdomen kom för att uppleva en folkhögskolvinter är förbi”. Jag inbjöd honom att komma till oss för att se, hur ungdomarna trivs, hur de under samkvämen på lördagskvällen frimodigt framförde sitt program och sjunger sina
I mitt förra inlägg berättade jag om det nytänkande som sattes igång i folkhögskolorna från 1970. Ordet konsolidering var på allas läppar, men det kunde betyda olika saker. För myndigheter och pessimister gällde det sammanslagning. För de flesta av oss rektorer och för optimisterna handlade det om att utveckla specialområden och börja samarbeta. Under den
”Gå samman eller dö, alla sju!” Så kunde det heta i debatten om folkhögskolornas framtid vid den tiden när jag tillträdde som tf rektor för Evangeliska folkhögskolan i Österbotten. Jag hann inte vara många veckor på min nya post innan jag kastades in i debattens hetluft. Eftersom jag var landets yngsta rektor när jag tillträdde
