Både profeter och präster far allesammans med lögn, de tar det lätt med helandet av mitt folks skada. De säger: ”Allt står väl till, allt står väl till”, och dock står inte allt väl till. Jer. 6:13–14.
Knappast kan något bibelord mera drastiskt belysa vår tids andlighet än detta ord från Jeremia. Gränserna suddas ut, åtminstone de gränser som dras mot villfarelse och lögn. Väckelseropet från predikstolarna har närapå tystnat.
Denna lilla skrift är ett nödrop om att låta Guds ord komma till tals också i sådana frågor som inte känns angenäma och lätta. Vi har inte rätt att gallra bort sådant som känns anstötligt för oss själva eller för vår omvärld. Som Israels folk inför Sinai skall vi svara på Herrens undervisning: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra och lyda.” (2 Mos. 24:7)
Det som framförs här gör inte anspråk på att vara en balanserad framställning av allt Guds ord, lag och evangelium. Förmaningarna har fått en dominerande plats. Jag hoppas och tror att den som läser detta också vet, att vår Gud är en nådig Gud, som för Jesu Kristi skull allena tar emot syndare och ger oss syndernas förlåtelse, liv och salighet. Må vi ha detta för ögonen även när vi måste ta emot och handla enligt de svåra orden om kors och efterföljelse. Bara evangelium ger kraften att stå i kampen.
Skriftens tre första avsnitt har var för sig erbjudits till studium i Svenska lutherska evangeliföreningen i Finland eller publicering i dess huvudorgan Sändebudet under det senaste året, men ingen av artiklarna blev publicerade i de nämnda organen. Det sista avsnittet publicerades för många år sedan i Kyrkligt Forum, men har stor aktualitet även i dag.
Med bön om att Gud välsignar och stadfäster sitt ord och visar oss den väg vi skall vandra i denna svåra tid,
Vasa i september 1998
Ola Österbacka