av Viktor Rydberg
– tolkad till Terjärvdialekt av Ola Österbacka
Dec. 1987 och aug. 2001, uppdat. 24.12.2014
Vintänattstsöldä ront juultidn e håål,
stsäärnona glimar å kniistrar.
Allihoop såvär i ååsiidis gååln
int naan er änn opp å bliistrar.
Mååna gaar tyst oppo baana sänn,
snöön lyysä viit åpå tall å grän,
snöön lyysä viit po taatsi.
Bara tontn e vetsi.
Staar tä så gråå i en ledodör,
gråå moot en viiten snöödriivo,
skådar, såm mytsi nääträ förr,
opp tii moot måånas stsiivo.
Skådar moot skooji, tä grän å tall
stengär en mörkan muur ront gååln,
grobblar, fast int i e naa gootel,
yvi en roolien gååto.
Taar si mä hanstsi i stseddzi å hååri
skakar po hövo å mysso –
”Nee – hiso gååto er alltfö svåår,
nejför, na svar få’nt ja dzissa.”
Slåår, såm a bruukar, såm vaanlit foort
toko sårts einviis tanka bårt,
gaar åsta åårdn å ståka,
gaar åsta stöuk å påta.
Gaar sann ti riia å liidri sett,
tsändä po klinko å lååsä.
Koddona liggär i måånstsiini nett,
dröömbär åm såmarn i bååsä.
Sela å piisko å tööma e glöömd,
Pålli i stalli haar å ein drööm:
kribo, a luutar si övär,
vaal foll åv gooan klöövär.
Gaar saan å skåda hor fåårä haar,
siir hor di såvär i tsetta;
gaar saan ti hönsä, tä toppi staar
oppåpå pinn oppstikla.
Kaaro i hondkåjos halmi måår gått,
vaknas å viftar po rompo na småått,
Kaaro ha tontn sänn tsändä,
ti er jo besta vännä.
Ali sist smyygä si tontn iveeg
å skåda po håsbondsfålttsi.
Leng har a rei noo fösteiji hätee:
fliitn hans vööla di mytsi.
Båånkamarn gaar a til saan po tåå
skådar så grant po ti gollo småå.
Int naan fåår mesunn a toko,
hä er hans stöösta lycko.
Söis har a siitt döm tär, faar å såån
rei råsk mang slektleed idzinåm,
såvär såm båånä, män vannifråån
kåm di nu riktit hii tå?
Slektä kåmbär å slektä gaar,
blåmstrar å åldras, män vart far di saan?
Gååto, såm int naan dzissar,
tär kåm o ååtär virsand!
Tontn vankkar ti ledos låfti:
tär haar a booi å kvartteer,
höögt oppo skolla i boso i höiji
rikti vi svölonas booi.
Nu er noo svölobooi toom,
män ti våårä mä bladä å bloom
kåmbä noo svölo tibaaka,
ilaag mä en nettan maka.
Tå haar o noo ti kvitär om
mang sårtäs minnä fråån reiso.
Int veit o naating åm gååto såm
röör si i tontns sinni.
Dzinåm en spryndzo i ledoveddzä
lyysä nu mååna po gobbis stseddzi,
striimo po stseddzi blenkkär,
tontn ha grobblar å tenkkär.
Skooji e tyst, såm i ååsiidis gååln,
liivi tycks nästan ha frosi.
Bara fråån fåssn langt bårtifråån
hööss i na liiti ååv bruusi.
Tontn ha lyyss, såm halvleis i dröömi,
tyckär a höör såm ååv tiidns ströömi,
grobblar, vart kond a vel fara,
fondrar vann tseldo kan vara.
Vintänattstsöldä ront juultidn e håål,
stsäärnona glimar å kniistrar.
Allihoop såvär i ååsiidis gååln
allt tills naan vaknas å bliistrar.
Mååna ha kröökä neer baana sänn,
snöön lyysä viit åpå tall å grän,
snöön lyysä viit po taatsi.
Bara tontn e vetsi.