Ytterstfors juli 2002, Ola Österbacka (del 1 av 3)
Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. (Dan 2:28)
1.1 Kort bakgrund till Daniels bok
Vi ska under tre föredrag stanna inför Daniels bok. Det är en av de mest förunderliga böckerna i Bibeln, kanske den allra märkligaste. Den är på allt sätt värd att studera: den innehåller lag och evangelium. Där finns starka vittnesbörd om Guds stora makt, som övergår allt vad världens mäktige kan föreställa sig. Och där finns mycket märkliga profetior om hur det ska gå för Guds folk, och dessa profetior är också i dag synnerligen aktuella, när vi läser dem i ljuset av Nya testamentets uppenbarade sanning.
Vi hinner naturligtvis inte med något systematiskt och grundligt studium av boken. Vi måste nöja oss med korta brottstycken. Jag måste därför förutsätta att ni redan från tidigare har en viss kunskap om boken. Jag hoppas också att ni mellan våra olika tillfällen tar tillfället att läsa sammanhängande avsnitt i boken.
För den som är intresserad att sätta sig in i det historiska skeendet som Danielsboken har tillkommit i presenterar jag först en kronologi. Det är mycket som sker under tiden kring 600 före Kristus, framför allt inledandet av den sjuttioåriga fångenskapen i Babylonien, som är så central i Israels historia.
Daniel är en pojke av förnäm börd som år 605 f.Kr. förs till Babel tillsammans med ett antal andra unga pojkar. Han är troligen bara en tonåring. Tyrannen Nebukadnessar, som den här tiden blir kung i Babylonien, ska försöka fostra dem så att de sedan kan förändra sitt folk inifrån. Men det lyckas inte. Daniel och hans vänner är ståndaktiga. De vägrar att orena sig med den främmande maten, eftersom måltiderna var en del av de religiösa riterna, och de får specialtillstånd att äta en sparsam diet av sådana rätter som är rena enligt den judiska lagen. De borde ju då ha magrat, men Gud gör redan här ett under, så att de vid provet är vid bättre hull än alla de andra. Och dessutom blir de bäst i klassen i sin nya skola.
Och så får Daniel göra tjänst vid kungens hov. Han blir alltså en statsman. Där förblir han ända tills de babyloniska kungarna störtas år 539 f.Kr. och är en statsman också vid det persiska hovet på 530-talet, en tid på sjuttio år. Vid den tiden är han alltså en gammal man, sannolikt närmare 85 år! (Se översiktlig kronologi, pdf)
Redan i första kapitlet omtalas att Daniel förstod alla slags syner och drömmar. Det här är det som kommer att bli en röd tråd i boken. De sex första kapitlen berättar om olika händelser under de sjuttio åren, medan de sex sista kapitlen beskriver profetiska syner från olika tider, alltså en parallell skildring till de sex första. Den genomgående temat är att de jordiska väldena går under, hur mäktiga de än verkar vara, men Guds rike består för evigt.
1.2 Danielsbokens äkthet
Daniels bok är omstridd. På 200-talet ifrågasattes dess äkthet av den nyplatonska filosofen Porfyrios, som i 15 böcker angrep kristendomen och försökte få bort allt övernaturligt från Bibeln. Den tolfte av böckerna angrep Daniels bok. Porfyrios hävdade att boken var skriven under Antiokus IV Epifanes tid (175–163 f.Kr.) till tröst för judarna i deras trångmål. Kyrkofäderna försvarade Danielsbokens äkthet, och sedan var det tyst till 1600-talet, då man igen tog upp frågan om D:s äkthet. I dag är det vanligt att bibelforskare daterar D. till 160-talet f.Kr.
Varför gör man så? Låt oss inledningsvis se på några av orsakerna.
- Daniel skildrar tiden efter fångenskapen så exakt fram till Antiokus IV Epifanes, att det närmast kan jämföras med en historieskrivning. Det handlar om en förutsägelse om närmare 400 år framåt! Människor brukar inte kunna göra sådana framtidsförutsägelser. Vi vet någorlunda vad som har skett nyligen, och har också ganska mycket kunskaper om vad som har skett för länge sen, men vi kan inte se in i framtiden särskilt långt. Man kan ana vissa saker för den allra närmaste tiden, som t.ex. morgondagens väder, och kanske utgången av ett val som ska hållas efter några veckor. Men att som Daniel förutsäga vad som ska ske om flera hundra år är ofattbart. Eftersom den historisk-kritiska bibelforskningen redan i förväg har bestämt sig för att inte räkna med Guds ingripande i de bibliska böckernas tillkomst måste man hänföra författandet till en tid efter den tid som beskrivs.
- Jesus Syraks bok nämner inte Daniel i raden av framstående män från Hanok till författarens egen tid.
- Daniel finns i den hebreiska kanon bland skrifterna, inte bland profetböckerna, och man menar därför att den ännu inte fanns när profetböckerna samlades.
- Daniel är delvis skriven på arameiska; den innehåller grekiska och persiska ord.
- Uppgifterna om Belsassar och medern Darejaves stämmer inte med historien.
Motargument:
- Om Gud kan uppenbara framtiden för människor faller argumentet.
- Jesus Syrak nämner inte heller Esra, som var en av de absolut mest framstående männen GT. Daniel var känd av Hesekiel, jfr Hes 14:14, 20; 28:3.
- Daniel var ingen vanlig profet, utan statsman. Han använder inte uttryckssättet ”Så säger Herren”, och han framför inget budskap till samtiden så som t.ex. Jeremia och Hesekiel.
- Daniel behärskade sannolikt många språk – han var ju den visaste i Babel! Dan 2–6 rör världsmakten, därför används där maktens eget språk. Synen i kap. 7 gäller världsutvecklingen och använder arameiska, medan fortsättningen avser i främsta hand gudsfolket. Arkeologin visar att det fanns en grekisk handel i tvåflodslandet på denna tid. Daniel levde en tid in på perserrikets tid.
- Nyare fynd visar att Belsassar var lydkung under Nabonid. Det finns olika möjliga förklaringar till medern Darejaves.
Ytterligare kan nämnas, att Esras och leviternas bordsböner har tydlig likhet med Daniels bön: Esra 9:5ff; Neh 9:16ff.
1.3 Nya testamentet och Daniels bok
När det gäller vittnesbörd i NT kan vi hänvisa till 2 Tess 2 och Upp 13, som anknyter till Dan 7, den stora vedermödan och namnet Människosonen. Hebr 11:33f hänvisar till Dan 3 och 6.
Det starkaste vittnesbördet ger oss likväl Jesus själv. Tre gånger hänvisar Jesus till gammaltestamentliga profeter i samband med allvarlig undervisning om den yttersta domen:
- I berättelsen om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:29ff) berättar han om Abrahams vittnesbörd gentemot den rike mannen: ”De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till.” Han hänvisar också till Mose i disputationen med judarna: ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit.” (Joh 5:46)
- När några skriftlärda och fariseer försöker snärja Jesus tar han till profeten Jonas exempel: Han svarade dem: ”Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.” (Matt 12:39) Och så hänvisar han till att män från Nineve ska bli detta släkte till dom.
- Jesus nämner Daniels namn i samband med sin förutsägelse av den yttersta domen, när Människosonen ska komma på himmelens moln i stor makt och härlighet. (Matt 24:15, 30) Då han nämner ’förödelsens styggelse’ är det helt klart att han avser Daniels profetior i Dan 9:27, 11:31 och 12:11.
Utifrån detta kan vi fråga, hur det kommer sig att just dessa tre profeter har blivit föremål för så hårda angrepp av bibelkritikerna? Moseböckerna innehåller urhistorien med skapelseberättelsen, som hårt kritiseras av majoriteten av dagens vetenskapsmän och böckerna har på det mest fruktansvärda sätt blivit sönderhackade så att man nästan helt frånkänner Mose författarskapet till dem. Jonaboken förlöjligas, eftersom den omtalar en händelse som enligt mänskligt förnuft inte kan ha ägt rum! Och Daniel kommer med så exakta förutsägelser om framtiden, att det är rent omöjligt att sådant kan ha hänt. Undra på att djävulen sätter in all sin kraft för att försöka oskadliggöra dessa viktiga bibelböcker!
Men vi ska inte låta skrämma oss. Danielsboken är ett av de starkaste vittnesbörden om Guds handlande i historien och hur han äger den slutliga makten. De jordiska kungarna tror att de är mäktiga, men den makten är helt beroende av den Allsmäktige, och en gång ska de alla böja knä inför Människosonen, när han uppenbarar sig i sin riktiga makt.