Du skall inte missbruka din Guds namn.
När vi i första budet har haft Guds person inför ögonen framträder nu hans heliga namn som objekt för vårt studium. Det andra budet står i en parallell till den första bönen i Herrens bön: Helgat varde ditt namn.
Budet skrivs ofta i sin längre formulering med en allvarlig hotelse som fortsättning: ” … ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.” Det är det enda budet som innehåller en sådan konkret hotelse. Guds namn är på det intimaste sätt förknippat med honom själv, och vi vanärar Gud själv genom att missbruka hans namn.
I sin förklaring i Lilla katekesen säger Martin Luther:
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förbannar eller svär vid hans namn eller använder det till vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar och lovar.
Det finns två sätt att missbruka Guds namn. Dels kan vi direkt förbanna honom i vårt tal eller bruka hans namn lättsinnigt och i gyckel, dels utnyttja hans namn för att förstärka vårt tal eller vårt handlande på ett lögnaktigt sätt.
Urartad användande av Namnet
I vår tid har hanteringen av Guds namn urartat på ett oroväckande sätt, inte minst som en följd av att svordomar och gyckel blivit allt mera vanligt i tv, radio och tidningar. Tidigare ansågs det som en hederssak att inte nämna den ondes namn i seriösa sammanhang eller skriva ut det i klartext. Inte heller gycklade man med Guds namn och person. Det finns all orsak för kristna att ta sig till vara för sådant, som hör till kännetecknen på ondskan i de yttersta tiderna (se Ef 5:4 och 2 Tim 3:1ff).
Även om svordomar med åkallande av den onde inte nämns direkt i det andra budet, hör sådant tal till samma kategori. Vi skall inte åkalla ondskans andemakter, för de är tillräckligt aktiva runt om oss och inom oss, också utan att vi ber om det. I stället skall vår bön rikta sig till Herren. Det som utgår från vår tunga skall vara ett vittnesbörd om vår tro på honom. Läs Jakobs brevs tredje kapitel.
Förbjuden och tillåten förstärkning
Vi människor är skickliga att hitta på olika knep för att öka vår trovärdighet. Man kan t.ex. vinna på att själv vara from och på ett falskt sätt hänvisa till Guds namn. Men sådant kallas hyckleri. Det allvarligaste är om man vittnar falskt inför domstol och går ed på att man talar sanning, vilket är en straffbar handling.
Många har läst bergspredikan och menat att Jesus skulle förbjuda alla slags eder, också dem som avläggs inför domstol (läs att. 5:33ff). Men när han förbjuder oss att svära vid himlen, jorden, vårt huvud och annat motsvarande, så avser han ett sådant ytligt tal som måste förstärkas med eder för att man alls skall tro på vad man säger.
Jesus vill att vi skall hålla oss till sanningen. Det här gäller vårt tal i vardagen. När Jesus avkrävdes en ed av översteprästen Kajfas (Matt. 26:63), så accepterade han eden utan protester. Sådana eder som påbjuds av myndigheter för att hjälpa oss att stå fasta vid sanningen är inte förbjudna av Gud.
Ett allvarligt missbruk av Guds namn är att föra fram falska läror som Guds ord. Sådant kan leda till skeppsbrott i tron och är därför strängt förbjudet. Vi skall också ta oss till vara från att lyssna till falska lärare.
Guds namn en sköld mot allt ont
Det rätta sättet att bruka Guds namn är att anropa honom i nöd. Det är att lämna fram alla våra önskningar och behov till honom i våra dagliga böner och tacka honom för alla hans välgärningar. Genom att flitigt ha sällskap med Gud i bibelläsning och bön omges vi av en sköld, som den onde inte kan komma igenom med sina onda anslag (se Ef. 6:18).
Gör därför den dagliga bibelläsningen och bönen till en vana. Låt också din tacksägelse över Guds omsorg i vardagen bli ett vittnesbörd om vem som är Herre i ditt liv!