Infört i Vasabladet 22.12.1996
* * *
AIla vet det, men vem kan göra något åt det?
Vi håller på att förslavas. Detta frihetsälskande folk, som gett sitt blod för att få vara självständigt, ger sig nu frivilligt hän åt en makt, som inte visar någon förskoning.
Redan i mitten av november visar sig de första tecknen. Man åkallar Den Store med skägget som anländer med följe från höga nord. Han ställs ut till beskådning i skyltfönstren, han delar ut karameller åt barnen. Han lovar bevisa sin ynnest, bara vi sköter vårt och är snälla. Det gäller att julhandla rejält. Konsumtionen måste öka.
För att skynda på oss ännu mera håller butikerna söndagsöppet. Det verkar som om så många om möjligt måste köras slut innan den Stora Helgen inträder.
Alltsammans förstärks genom suggestopedi. Genom att spela tingel-tanglad julmusik dagarna i ända i marketarna pressar man upp tempot. Har du köpt dina julklappar ännu? Hur ska jag hitta något åt moster, som redan har allt vad tänkas kan? Spara inte uppköpen till de sista veckorna – det kan hända att du kommer på något mera du behöver köpa!
För att säkerställa att föräldrarna gör sitt yttersta för att rädda julfreden ger man goda råd hur barnen ska få sina böner framförda till Den Store. En önskelista i farstun och brev på posten börjar vara förlegade metoder, nu kan man också nå honom via Internet.
Barnens slavpiska
Barnen har också sin slavpiska. Det gäller att vara snäll, för annars kan man bli utan julklappar. Eller – har någon blivit utan för att man inte varit snäll?
Nej, så grymt kan det inte vara. Man kan ju inte förstöra julaftonsfriden, för den hänger ju på att ingen blir orättvist behandlad och på att alla får minst lika mycket som i fjol.
Och när så själva firningen av Högtiden är inne, kommer Avguden själv på mer eller mindre runda fötter. Julglädje ska det vara, den må ingen missunnas. Man har ju förberett sig i god tid genom att ta sitt ansvar för färjtrafikens fortbestånd och inhandlat sin ranson.
Eftersom julen ändå är en gåvornas högtid passar det bra att stilla sitt samvete med att ge ett och annat avlagt plagg eller någon tia i julgrytan vid torget. Det finns ju så många som svälter i världen …
Måste det vara så här?
Visst finns det mycket i julförberedelserna som är fint och skapar gemenskap. Tänk bara på skoljulfesterna med alla deras traditioner. Många upplever dem och jylpyntandet som en kraftinjektion för att uthärda den mörkaste tiden på året. Mina egna upplevelser av Efös julfester med alla traditionella inslag hör till de starkaste upplevelser jag vet.
Men all den kommersiella pressen? Jag har svårt att ge några råd. Jag är själv mitt i smeten. Men jag kan åtminstone be andra som känner lika dela mitt bekymmer.
Ett sätt all råda bot på det hela är att göra politik av det. Om man genomskådar vansinnet i att hela tiden bara öka på konsumtionen för att tillväxten skall ges mera fart och välståndet stiga, så måste det ju någon gång leda till en ännu värre krasch än den vi nyss genomgått. Alla experter vet att tillväxten inte är evig. Ute i världen tilltar fattigdomen, och också i vårt land ökar nöden, inte minst den andliga. Har vi moralisk rätt att handla som vi gör?
Att gå till rötterna
Ett annat sätt är att gå tillbaka till rötterna. Varför firar vi jul?
Julen är egentligen en ung högtid. Den firas i en del av världen kring 6 januari, vilket är den ursprungliga tiden. Att den sedan placerats till 25 december hör säkerligen ihop med att vi då har den mörkaste tiden. Hos oss har julen av gammalt börjat med julmorgonen. Adventstiden var en bot- och beredelsetid, delvis också en fastetid, med stark betoning av Kristi andra ankomst till domen. Julhögtiden anses vanligen pågå till och med trettondagen.
Det är alltså egentligen upp och nedvänt att vi sjunger julsånger och firar julfester veckorna före jul. De borde sparas till den egentliga julhelgen.
I många länder firar man julnattsmässa klockan 24.00 på julaftonen, eller säg hellre 00.00 på julmorgonen. Det ger en stark känsla för julens egentliga gåva; det lilla barnet som föds om natten i ett stall och blir världens Frälsare.
l år har vasaborna äntligen möjlighet att göra samma upplevelse. För första gången firas en julnattsmässa vid midnatt i Roparnäs kyrka. Ta det som en möjlighet att inleda en renässans för urgammal julfirningstradition!
En tänkvärd sak är också att annandag jul av tradition är martyrernas dag. Korset och krubban hör nära ihop. Hur är det med de kristnas beredskap att bära sitt kors i dagens värld? Den frågan kunde kanske kopplas samman med det nya slaveriet när familjerådet samlas i våra kristna hem.
Jag vill önska alla läsare glädjen att få lägga ner vanmakt och misslyckanden men också alla önskningar inför Honom som blev fattig för vår skull, för att vi skulle få en rikedom som väger långt mer än allt det som egentligen bara är tomhet.
God Jul!