Delrapport 2 från projektgrupp, publicerad i Släkt och Hävd nr 55, december 2024.
I Släkt och Hävd nr 54 presenterade vi en delrapport från ett projekt som vi då kallade ”Anders Ranks härkomst”. (Se denna delrapport för beskrivning av forskning med Y-DNA.) Senare har vi utvidgat projektet till att gälla alla tänkbara rötter till Terjärvsläkter (fädernelinjer). Vi har hittills kartlagt fem sådana, men det finns släktrötter som vi ännu behöver utreda. Därför är den här artikeln också en delrapport. Det har tillkommit en del ny information, även överraskande sådan, och forskningen fortsätter.
I arbetet har följande personer deltagit: Karl-Erik Lillrank, Kenneth Sundbom, Tobias Sandqvist, Ulf-Peter Granö och Ola Österbacka samt de som deltagit i årets testningar: Dan Duvnäs, Stefan Djupsjöbacka och Folke Österbacka. Dessutom har ett antal övriga testade personer kontaktats.
Sedan BigY-test anlänt för ättlingar till Porcka-Keurkal har denna släktlinje lagts samman med Rank, då haplogrupperna tillsvidare är samma. En helt ny släktlinje har tillkommit: Tobias Sandqvist har redovisat sin mors kusin Peter Nygårds testresultat med rak farslinje ända till Ragvald Månsson Hästbacka, 1530–1610 (hans namn skrivs i släktdatabasen Geni: Ragnfwalld Mognsson). Tillskottet är mycket välkommet, eftersom det ger information om rötterna till Hästbacka, en av de äldsta gårdarna. I anslutning till den har vi också hittat rötter till Kolamsläkten. Vi har också börjat undersöka olika släktlinjer till Granö, Lytts och Widjeskog. Dessa behöver ännu utforskas och redovisningen får hänskjutas till nästa rapport.
De släktlinjer som vi kan redovisa i detta nu gäller:
- Rank och Porcka-Keurkal, haplogrupp N-Y48593. Äldsta anfäder är Per Andersson Rank f ca 1500 med Bernhard Lassas som testperson (2023, numera avliden) och Per Olofsson Porcka-Keurkal f 1602, där Ola Österbacka har testats. Vardera linjen kommer sannolikt med tiden att få egen grupp. Här nedan beskrivs Rank, men det sammanfattar båda linjerna.
- Lillrank, haplogrupp I-BY219411. Äldsta anfader Tomas Eriksson Lillrank, f 1630. Det finns fem testade personer i gruppen, däribland Rolf Lillrank som testats redan tidigare.
- Timmerbacka, haplogrupp R-FTG26437. Äldsta anfader Matts Larsson Rank, f ca 1600. Han är gemensam anfader både för Dan Duvnäs och Stefan Djupsjöbacka, som nyligen fått sina BigY-resultat.
- Sandkulla, haplogrupp N-BY32535. Äldsta bestyrkta anfader Daniel Persson Rank, f 1608. Det är Tobias Sandqvist som svarar för testningen.
- Hästbacka, haplogrupp I-FTA29076. Äldsta anfader är Ragvald Månsson Hästbacka, f 1540. Peter Nygård, född i Karleby och bosatt i Sverige, har testats, och det finns också andra som testats inom samma släktföljd.
I den här presentationen hänvisar vi till en karta, som är sammanställd utifrån funktionen Globetrekker på FamilyTree DNA (funktionen är tillgänglig för dem som gjort BigY-test). Dessutom används andra funktioner, bl a Ancestral Path, som ger ungefärlig tidsbestämning, och Haplogroup Story.
Alla vandringsrutter utgår från samma ställe i Mellanöstern (”Tvåflodslandet” eller Mesopotamien – bibelintresserade kan jämföra med 1 Mos 11, Babels torn!). Det finns visserligen hypoteser om äldre linjer från västra Afrika, men dem förbigår vi nu. Det visar sig att invandringen till Terjärv sker längs två helt skilda vägar.
Hur kan man veta vilka vägar de olika släktena färdats? Den animerade kartfunktion, Globetrekker, som vår egen karta och dessa förklaringar bygger på, har för moderna data sammanställts med stöd av testares uppgifter om förfäder, men för äldre data är källorna arkeologiska fynd som DNA-analyserats och kan anges med exakta geografiska positioner. För gamla fynd är tidsbestämningen hypotetisk och ska inte ses som slutlig sanning. Ta också rutterna på kartan som hypoteser, belagda med mer eller mindre säkra källor.
- Den östliga migrationen
Tre av släkterna har vandrat österut över norra Indien, rundat Indokina och Kinas östkust. I trakten av Koreahalvön har Timmerbackagrenen styrt norrut in i Sibirien, sedan återvänt söderut och västerut till Centralasien och därifrån in i Centraleuropa.
Rank och Sandkulla har tagit av västerut genom Ryssland. I Novgorod delas de båda släktlinjerna ungefär 1200 f Kr. De fortsätter ändå längs samma rutt via Ladoga till Finlands sydkust. Sandkulla går sedan vid tiden för Kristi födelse via Forssa och Eura längs västkusten upp till Karlebyregionen, medan Ranks väg går norrut ända upp till Limingo på 1200-talet och sedan åter längs kusten mot sydväst och Karlebynejden. Sandkulla når Karlebynejden, närmare bestämt Nedervetil, på 1200-talet och Terjärv ca 1400.
Intressant är att denna vandring sedan fortsätter söderut till Sjönejden med tre nära träffar som fått den underordnade haplogruppen N-Y56761, och där delningen från Rank sker först för ca 500 år sedan. Detta antyder att det inte är som vi frågade oss tidigare, att Ranksläkten skulle ha kommit från Sjönejden, utan tvärtom. Visserligen finns redan på färden norrut ett stopp i Alajärvi ca 300 e Kr, med en avstickare till Keuru och Etseri innan den fortsätter till Limingo. Det finns alltså betydligt äldre fäder i Sjönejden än de som kommit norrifrån på 1400-talet.
Timmerbackagrenen har fått ny information genom de senaste testerna och data förändras ännu med anledning av dessa. För 5 000 år sedan gick vägen via Charkiv och Kiev i Ukraina och vidare genom Polen. Linjen kom in i Danmark ungefär 1800 f Kr, till norska sydkusten ca 1000 f Kr och sedan genom Gudbrandsdalen över till Sverige och Härjedalen-Jämtland på 500-talet e Kr, men där slutar spåren på 900-talet. Då är vi inne i vikingatiden. Från detta går spåren också tillbaka till Norge, där det finns några relativt nära träffar i Vestlandet. En anfader på vikingatiden har alltså spritt sina gener runt om i Norden, vilket kan innebära spännande konsekvenser för historikerna. Är det rentav så att vår forskning kan tillföra något till de omstridda frågorna om det fanns befolkning i Österbotten på vikingatiden?
- Den västliga migrationen
Släktgrenarna Lillrank och Hästbacka vandrade västerut. De rundade Turkiets kust och fortsatte upp genom Ukraina, gjorde sedan en avstickare mot Alperna och vidare till Nordsjöns kust. Därifrån styrde de söderut ända till Spanien som nåddes för 9 000 år sedan. Där vände de och kom tillbaka till Belgien, där släktgrenarna delades ungefär för 4 500 år sedan.
Lillranksläkten drog genom de danska öarna och längs svenska västkusten till södra Norge, som nåddes för 3 000 år sedan. Sedan vände den in över Svealand och via Åland längs Finlands västkust upp till Karlebynejden. Det finns inga mellanstationer för denna del av resan. Vid ankomsten till Österbotten finns en hållplats i Kannus på 1300-talet och sedan kom den till Karleby på 1400-talet. Till Terjärv kom förfadern Tomas Eriksson Lillrank från Kaustby.
Hästbackafäderna tog vägen över södra Sverige upp till Åland och sedan över södra Finland österut till Ladoga ca 300 e Kr. Därifrån vände släktgrenen tillbaka över Savolax upp till Österbotten. Till Munsala-Oravais verkar den ha kommit för 800 år sedan. Någonstans på vägen dit har Terjärv kommit in som en mellanstation, eller så har Hästbacka kommit tillbaka från kusten. Sedan gör släkten avtryck mot Vasahållet fram till nutid.
Några slutsatser
Om vi tänker på vad som uppgavs i förra numret av S&H kan vi notera följande intressanta fakta.
Frågan om Sjönejdens relation till Anders Rank/Porkka torde vara klar: Rank-linjen är äldre, och Svarvar och Höök m fl har alltså sitt ursprung norrifrån. Det stämmer också med att en av anfäderna i Alajärvi-Vindala, Per Strang på 1400-talet, har angetts komma från Pedersöre.
En stor del av Terjärvgenerna kommer från öster och har tidiga hållplatser bland annat i Mongoliet och Ryssland.
Vi ser att det finns starka släktlinjer som kommit västerifrån via Skandinavien. Eftersom Terjärvborna förr vanligen gifte sig med andra Terjärvbor är det förväntat att de västliga familjerna, Lillrank och Hästbacka, och även Timmerbacka, har blandat in många svenska gener. Även släktskap till England, Skottland och USA är vanligt. Träffar i autosomala tester (”kusintester”) beror däremot i stor utsträckning på emigration till Sverige, eftersom Y-gener som det är fråga om här är mycket gamla och inte syns i autosomala tester.
De släktlinjer som ännu väntar på utredningar kan tillföra viktig information. För att komma vidare behövs mera Y-tester, framför allt BigY-tester. Kanske kan vårt projekt vara en inspiration för några att göra denna satsning? Vi får återkomma med uppdateringar efter hand.
Sammanställt av
Ola Österbacka